Locoboko♡

 

Nu har jag tagit mig igenom ungefär en fjärdedel av boken. Språket är ganska sakligt och beskrivande, men det jag framförallt reagerar på är att det inte skrivs så mycket om hennes tankar eller känslor. Utan det är mer en beskrivning av en situation och hur hon agerar i den, och sen får en tolka själv vilken känsla hon har. För det mesta är det en inte så trevlig känsla. Så även om det är ett jag-perspektiv får en inte veta så mycket om hennes tankar, utan mer läsa mellan raderna. Det är en ständig känsla av vemod genom läsningen, så jag hoppas nästan att någonting ska bli bra nu ☺︎. Det finns ju inte så många sympatiska eller trevliga karaktärer, så än så länge är det bara Medina (huvudpersonen) som jag tycker om. Teman i boken är mobbning, kamp och trakasserier, bland annat. Motivet är nog Medina när hon surfar, eftersom det är det hon tänker på största delen av tiden. Detta citatet från s. 61 tycker jag visar ganska tydligt på det: